Hej Eva!
Jag kom aldrig så långt att jag publicerade det jag hittade vid att gå genom resultat på jaktprov för 745 pointers, men här kommer essensen: undersökningen visade att 4 st då levande pointerhanar (Emil dog precis innan) och deras avkommor i en till två generationer utgjorde 75% av dom 60 bästa viltfinnarna.

Sannolikheten för att du skall kunna köpa en pointer som inte är bland de fyra hundarna och att den hunden skall kunna placeras bland dom 60 bästa viltfinnarna är statistisk ganska nära 0,5%. Med andra ord: glöm det…

Dom fyra hundarna jag upptäckte som ‘superbreaders’ i förehållande till viltfinnar egenskaper var Borgeflons Jäger, Koss, Jutevatnets Radar och Westpoints Emil. Det många inte är klar över är att Koss, Emil och Borgeflons Jäger har samma upphov från USA. Hunden bak alle tre är tiken Evolution, som var en av dom största hundarna och kanske en av dom mest kända genom tiderna i USA. Den hunden och hennes avkommor borde man skriva ett eget kapitel om här i Norge och Sverige också. Evolution är känd som en så kallad Blue Hen. Dvs en hund som avlar exceptionellt bra och präglar avelsresultat i flera generationer efter sig.

Efterkomma efter Emil hade den högsta sannolikheten för att du skulle kunna få en hund bland dom 60 bästa viltfinnarna med hela 15% chans. Jäger och Radar låg runt 10-12%. Förutom att denna undersökningen visade att genetik är extremt mycket viktigare än dom allra flesta jägare är klar över, så måste jag säga att det var oerhört intressant att gräva djupt i linjer efter och före Radar. När man tittar på andra hundar i släkt med Radar. Alltså avkommor efter hans mor- och far föräldrar som inte rör Radar, så visar dom hundarna inte sig i stor grad bland dom 100 bästa viltfinnarna.

Jag har inte studerat alla data där noggrant nog, därför att det är ganska stora mängder data, men det kan se ut som det har skett en genetisk mutation med Radar eller hos Radars föräldrar som har präglat avkommor i alla generationer sedan dess. Avkommor efter Radar har dessutom den lägsta HD index bland alla pointers. Mycket intressant hund / blodslinjer.

Av dom 60 bästa viltfinnarna var det ingen ägare som utpekade sig. Enbart två ägare har haft två hundar bland dom 60 bästa viltfinnarna. Det kan både förklaras med att dom har köpt /avlat två hundar från samma blod som dom här nämnda. Ingen ägare har två hundar av olika blodslinjer bland dom 100 bästa viltfinnarna.Konklusionen måste därför bli att genetik är extremt viktigt.

När det gäller premieringar är bilden en annan. Här finns större variationer, men i tillägg till avkommor av nämnda fyra hundar, så finns vissa Black Luckys kombinationer bland dom linjer som dominerar statistiken. Dock inte alla kombinationer tycks lika bra, men jag har inte undersökt tillräckligt till att dra säkra slutsatser.

Om någon tog på sig att undersöka premieringar och viltfinnar egenskaper i olika Black Lucky linjer/kombinationer, så tror jag helt säkert väldigt intressanta data skulle vara möjligt att dra ur det. Avkommor efter Radar och hans nära släktingar har Black Luckys blod och gör det bra på både viltfinnar egenskaper och premieringsstatistiken.

Även om man har bra gener att jobba med, så blir inte en jakthund god av sig själv. Träning i fågel och dressyr gör alla hundar bättre, men alla har inte genetisk potential att bli bäst.

Jag tycker någon borde försöka olika avelskombinationer mellan topp avkomma efter dom här fyra hundarna. Dvs konsekvent para hundar som ligger helt i topp på indexen. Det är projekt för dig Eva? Sedan denna undersökning gjordes, så har det tillkommit en del väldigt bra hundar. I Nord Norge finns det tex några helt i toppen.

Som förtydligande till texten här ovan. I Norge har man indexlistor på flera raser, där har Örjan hämtat sitt material. Hans undersökning gjordes på jaktprovsstarter fram till 2012. Det som är viktigt att förstå att indexlistorna inte räknar premieringar. NPK indexerar jaktlust, viltfinnarförmåga och HD